Ja visst blir man lite nojjig när man har nåt fel på bilen – speciellt när man har nåt fel som innebär att man kan tappa en bildel och att det då kanske blir hett om öronen.. På väg till jobbet cirkulerade många tankar i min lilla skalle… Vad är det som låter? Måste det vara så många gupp i vägen just idag? Luktar det inte lite bensin? Varför åker alla så långt bakom min bil?
Så när jag var framme kastade jag mig på knä bakom bilen, men upptäckte till min lättnad att tanken fortfarande satt där den skulle. Kastade mig på datorn och mailade verkstan att såhär kunde jag inte ha det i nästan 3 veckor – fanns det någon tidigare tid?? Å kan ni tänka er, dom ska laga min lilla skruttomobil redan på fredag! Tack verkstan!!
Men så var det ändå lite noja på hemvägen… I morgon väljer jag tåget ena vändan och förhoppningsvis lift med en jobbarkompis andra vändan – å samma sak på fredag…
To be continued…
